081111
jag känner mig jävligt ensam, hela tiden. spelar ingen roll var eller med vem jag är. som att ingen riktigt förstår mig. jag kan inte prata med någon. jag har verkligen försökt.
det konstiga med ensamheten är att jag väljer den själv, oftast.
men sen är det stunder när jag verkligen behöver någon, men den personen finns liksom inte. det är nog därför jag känner mig så jävla ensam. för dom människorna jag behöver mest, dom ser mig inte.
jag längtar redan efter varberg, lugnet och såklart, ensamheten. där är det en bra ensamhet, en sådan man väljer själv. och ninjo. min älsklings ninjo, han är bra han. det är en av anledningarna till att ensamheten är bra däruppe. för när man är själv, är man det inte riktigt, man har alltid honom. säger ingenting, visar bara kärlek och han förstår när man är ledsen utan att jag behöver berätta det. världens bästa kompis ♥
